Arbetslös: Privatliv

söndag, november 05, 2006

Höjden av fräckhet

Jag har fortfarande huvudvärk men det har lättat en aning sedan imorse. Men lite irriterad blev jag ialla fall efter att jag hade hämtat barnen hos deras mormor. Inte pga av mormor, men pga av alla hänsynslösa människor som inte verkar använde den lilla hjärna de har fått för att tänka.
En av grannarna är mitt uppe i att sälja huset och idag var det öppen visning, och jag hade ett jäkla problem att parkera min bil på min egen uppfart. Det stod bilar överallt, på gatan, på trottoaren och min egen uppfart var full med okända bilar.
Efter att ha tutat en stund utan resultat fick jag lämna bilen mitt på gatan för att gå in för att snacka med mäklaren.
Tacksamt nog gjorde han sin röst hörd, och snart dök det upp ett par brett leende unga män.
Bakom min bil stod det nu två bilar som tutade och ville komma fram, men det var inte det enda problemet. Killarna som hade parkerat på min uppfart kunde inte backa ut eftersom det stod bilar och blockerade uppfarten.
En av killarna sprang tillbaka till huset och efter en lång stund kom det ut några fler hugade spekulanter.
Trött och irriterad satte jag mig i bilen och åkte runt kvarteret för att släppa fram bilarna bakom mig, och när jag kom tillbaka var alla bilarna fortfarende kvar.
Jag hann köra ytterligare ett varv innan jag till slut kunde köra upp bilen på min egen tomt.

Hur tänker människor egentligen? Eller tänker dom alls?
Men det som gör mig mest ledsen är att jag inte får se premiären på Borat, min hjälte från Kazakstan. Nu får jag vänta till nästa helg innan jag får se honom på hans galna korståg i USA.

Festen är över

Halloweenfesten är över och tack gode gud för det. Huvudet värker och jag känner hur blodet pumpar i minsta ådra. Jag har försökt att dämpa det genom att svepa glas efter glas med vatten.
Men vilken fest! Fantasin visste inga gränser vad gällde kostymer, men jag tyckte synd om killen som kom i kanindräkt. Han borde ha fått värmeslag, men lyckades behålla dräkten på sig under hela festen. Själv var jag inte så sugen att delta i början, men när jag väl var där så vände humöret, och jag sögs med i den trevliga atmosfären.

Men som sagt är det vardag igen, och om någon timma är det dags att hämta barnen ifrån mormor. Så jag får fortsätta att dricka vatten ett tag till...

Andra bloggar om: Halloween, Fest, Nöje
Andra intressanta inlägg visas på intressant.se.
Technorati tags: Halloween, Fest, Nöje
Jag har placerat min blogg i Örebro på bloggkartan.se

tisdag, oktober 31, 2006

Om Gud hade ett namn

Om Gud hade ett namn så skulle han heta Niklas Hermansson.

måndag, oktober 30, 2006

Ska du fira Halloween ?

Den 4 november är det dags att fira Halloween. Återigen ett amerikansk fenomen som översvämmat Sverige. Som vuxen är man ju inte helt tillfreds med detta, såvida man inte är en partyprisse och tar vara på varenda möjlighet till att supa sig full. Annars är det väl barnen som tycker att det är en kul grej.
Själv har jag knappt kommit på fötter efter en kort tids sjukdom och min sambo tjatar redan om utstyrsel till festen vi är bjudna till.

Jag gick ut på nätet för att kolla kostymer och hittade några lämpliga attiraljer som man säkert kan ha roligt med, eller vad tror ni?

Man kan klä ut sig till David Hasslehof i The Knight Rider:

Eller som Ricardo Tubbs i Miami Vice:

Eller varför inte som Tom Sellec i Magnum:

Det är ju som bäddat för succé. Men helst av allt vill jag inte gå alls...

Andra bloggar om: Halloween, David Hasslehof, The Knight Rider, Ricardo Tubbs, Miami Vice, Tom Sellec, Magnum PI, Humor, Mode

Technorati tags: Halloween, David Hasslehof, The Knight Rider, Ricardo Tubbs, Miami Vice, Tom Sellec, Magnum PI, Humor, Mode

söndag, oktober 29, 2006

Jag har vunnit...

Äntligen. Efter tre dagars helvete har jag återtagit kontrollen över min kropp. Men det behövdes Pencillin för att bli bättre. Jag har nog aldrig mått så dåligt i mitt liv som dessa fem dagar. Huvudet både värkte och var snurrig. De gånger jag försökte mig på att resa mig upp, fick jag hänga över toalettstolen för att kasta upp. Minsta lilla ljud fick mitt huvud att protestera.
Till slut fick jag bara en stark lust att kasta mig utför källartrappan för att lidandet skulle upphöra, men som tur var kunde jag inte ens ta mig dit.

Doktorn sa att det var ett virusangrepp som jag hade blivit drabbad av, och detta skulle jag nog kunnat räkna ut själv. Vad mer jag hade visste han inte, utan ordinerade vila och Pencillin.

Men som sagt är det över nu, och jag får i mig flytande föda typ kycklingssoppa, och kan antagligen börja jobba igen på tisdag. Tänk vad trevligt att ha något att se fram emot, eller hur?

måndag, oktober 23, 2006

Jag är så himla trött

Idag är jag så himla trött. Det var knappt att jag orkade kliva upp ur sängen, och jag somnade nästan i duschen. Att sedan sitta i bilen och kryssa runt till kunder var en pina. Jag orkade kanppt svara på några frågor, och var allmänt grining.
Jag t.o.m vägrade svara i telefonen då det ringde, och då ska ni veta att jag har ett serviceyrke.
Tack och lov är arbetsdag över, men väl hemma kände jag att jag inte hade ork att leka med barnen. Inte heller hade jag någon lust att skriva något i bloggen, och det hade nog inte blivit något om inte min dotter hade slagit på datorn.
Så det får bli denna inlägg idag.
Troligtvis börjar jag att bli förkyld, men så här har jag aldrig känt mig innan.
Om det inte blir några inlägg på någon dag, så behöver ni inte bli bekymrade. Antagligen har jag väl dragit på mig någon influensa. Ni vet! Med barn i huset så kan man räkna med att drabbas av både det ena eller det andra...

Må väl och på återseende,
Niklas Hermansson

lördag, oktober 21, 2006

Eländig Stockholmstripp

I dag var hela familjen i Stockholm några timmar för att fönstershoppa. Tanken var egentligen bara att göra något annorlunda med barnen utan några krav.
Men som vanligt när det gäller barn, så blev det pannkaka av alltihop.
Min 5 åring undrade redan efter 10 minuter i bilen, om vi inte var framme snart.
7 åringen blev hungrig, kissnödig, hungrig, trött, arg, hungrig, kissnödig...
Min sambo skrattade åt eländet och jag kunde inget annat göra än att hålla god min.
När vi äntligen hade parkerat bilen och stapplat ut på gatan, så blev 5 åringen trött och ville bli buren. Om 5 åringen skulle bli buren då ville 7 åringen det också, och plötsligt hade vi två barn som vägrade gå.
Jag gjorde allt som stod i min makt för att få dem att resa sig upp från gatan, men till slut räddades situationen av min sambo som lockade med hamburgare.
McDonalds har verkligen ett hårt grepp om barnen.
Våran vistelse i Stockholm blev kort men intensiv. Jag har nog aldrig varit med om en så bedrövlig dag någonsin, och jag funderar på vad som gick fel.
Men en sak är säkert. Nästa gång skall jag knyta en BigMac på ett snöre och hålla framför barnen. Då vet jag att de kommer att fogligt följer med oss vuxna utan gnäll...

torsdag, oktober 12, 2006

Min granne är arg

Precis efter att jag parkerat bilen på uppfarten till huset och håller på att kliva ut, ser jag min granne rusa emot mig.
"Niklas, Niklas, du är fanimej en riktig stor skit"
Han skriker så att hela grannskapet hör... jag tror minsann att halva Örebro hörde honom.
Varför är han upprörd? Jo! Han har läst min blogg.
Han har läst det jag skrev om honom, och där står jag och får höra det ena efter det andra om mig. Munnen går i ett, och jag hinner uppfatta ett antal karaktärsgrader.

Enligt min granne är jag: Omänsklig, självgod, ynkrygg, menlös, oförstående, lat och hycklare.

Jag försökte att flika in en mening men utan resultat. Innan han vände och gick fick jag veta att hans a-kassa hade försäkrat ut honom, och olustigt nog påstod han att det var på grund av mig.

Just denna kommentar gjorde mig arg, men jag var inte på bråkhumör, så jag lät honom gå hem där han kunde fortsätta att tycka synd om sig själv.

Jag skall inte nämna ditt namn kära granne, men jag vet att du kommer att läsa detta inlägg.

Du har dig själv att skylla om a-kassan drog in din ersättning. Ingen står över lagen, inte ens några ohederliga ministrar i den nya regeringen.
Följer man inte de regler som är uppsatta så kan man räkna med konsekvenser.
Att uppbära arbetslöshetsersättning utan att söka ett enda jobb under 1,5 år är inte rätt. Att ringa sina gamla arbetskamrater och snacka goja är inte detsamma som att söka arbete. Att vägra leta efter praktikplats för att du tror att arbetsgivaren skall utnyttja dig, är bara en vanföreställning hos dig själv.

Jag sökte jobb vitt och brett i hela landet. Jag ringde upp arbetsgivare och snackademed dem. Jag rekommenderade att jag skulle göra praktik, så att de fick lära känna mig. Och jag fick ett jobb... i Örebro.

Jag vill inte hävda att jag är duktig, men jag har fanimig gjort rätt för mig själv. Jag har gjort det som krävs av mig, och jag har inte skyllt några misslyckanden på andra.

Du borde rannsaka dig sig, och förhoppningsvis kommer du underfund med att det som har hänt är något som du försatt dig i helt självmant.

Och när du besinnat dig, är du välkommen över på en fika. Det finns ingen mening med att vi skall gå och vara arga över varandra.

Andra bloggar om: Arbetsförmedlingen, a-kassa, arbetslös, bloggosfären,
svenska bloggportaler, arbetslöshetsförsäkringen

Andra intressanta inlägg visas på intressant.se.

Technorati tags: Arbetsförmedlingen, a-kassa, arbetslös, bloggosfären,
svenska bloggportaler, arbetslöshetsförsäkringen

fredag, oktober 06, 2006

Granska de arbetslösa

Tidningar och Tv reportage handlar mycket om hur synd det är om de arbetslösa i Sverige. De har de riktigt tufft då det ställs krav på dem att de måste söka arbete och dyligt.
Många arbetslös anstränger sig verkligen hårt för att hitta ett nytt arbete, och dessa personer skall hedras, men det finns många som inte gör det som krävs av dem.
Men jag tycker att tidningar och tv borde vända på steken och börja granska de arbetslösa istället. Möjligtvis finns risken att reportagen kommer att visa hur lata svenskarna har blivit och hur de gärna utnyttjar försäkringssytemen felaktigt för egen vinning skull.

Många arbetslösa klagar över hur tufft det är på arbetsmarknaden, och jag håller med om mycket som sägs. Själv hade jag turen att hitta ett jobb relativt snabbt, men hade det blivit nödvändigt så hade jag tagit ett arbete som krävde veckopendling.

Orsaken till att jag skriver om detta idag är på grund av en händelse som inträffade igår.

Min granne hälsade på mig igår kväll och ville ta ett snack. Han hade blivit inkallad till Arbetsförmedlingen där han enligt han själv, blivit förnedrad och kränkt.
Han skulle nu skriva ett brev till chefen på Arbetsförmedlingen och även kontakta den lokala tidningen Nerikes Allehanda. Vi satte oss ned och över en kopp kaffe berättade han vad han hade varit med om.
Arbetsförmedlaren hade talat om för honom att hans sökintensitet var låg... närapå noll, möjligtvis var den noll. Min granne berättade att han ofta tog kontakt med sin förra arbetsplats och kollade läget, vad mer kunde dom begära av honom?
Arbetsförmedlingen hade skickat mängder med jobbtips, men dom hade min granne inte sökt. För inte kunde väl han flytta! Då måste ju hans fru säga upp sig från sitt jobb, och de skulle behöva sälja huset osv.

Arbetsförmedlingen skulle nu skicka en underrättelse till hans a-kassa och eftersom han inte hade sökt någon av de tio jobbtipsen de hade skickat, så kunde han bli av med hela sin a-kassa.

Låt mig påtala att min granne var djupt bestört och skakad av händelsen. Han var verkligen orolig över hur han skulle få ekonomin att gå ihop sig.
Jag lyssnade tålmodigt på honom och sa att jag hoppades att det skulle lösa sig till det bästa, men till min förvåning kände jag ingen empati gentemot honom. Detta trots att jag känt honom i över 7 år. Det första som dök upp i min skalle var "Rätt åt dig".
Just i det tillfället hade jag inte kurage att säga det till honom, men om jag skulle träffa honom idag skulle jag nog hållt med Arbetsförmedlingen.

Varför skall skattebetalarna betala för en grupp människor som inte kan tänka sig att veckopendla till ett arbete?
Varför skall skattebetalarna betala för en grupp människor som anser att vissa jobb är de för fina för att ta?
Varför skall skattebetalarna betala för en grupp människor som anser att a-kassans regler inte gäller dem ?

Nog har jag förståelse för att det kan vara tufft att behöva arbeta på en annan ort eller att byta yrkesinriktning, men betyder det att man då kan sitta och vänta (med a-kassa) tills rätt jobb dyker upp hemmavid?

Nej! Vi skall vara tacksamma över att vi har ett försäkringssystem som håller upp våran ekonomi, under tiden som vi letar efter ett nytt jobb. Men att systemet skall ta hänsyn till att jobbet skall dyka upp på "promenadavstånd" tror jag inte är rimligt att förvänta sig.

Min granne fick vad han förtjänade. Men även om han skulle bli av med a-kassan så kommer han att belasta skattebetalarna, men då med försörjningsstöd via Socialen.
Möjligtvis kan detta vara ett incitament för honom att börja leta efter ett jobb, iställer för att ringa upp fd. arbetskamrater hos sin gamla arbetsgivare.

söndag, oktober 01, 2006

Helt plötsligt en dag...

Helt plötsligt en dag pep min dator till, skärmen blev blå och en vit text med massa siffror och kombinationer meddelade att något hade blivit "dumpad". Lugnt stängde jag av datorn med strömbrytaren, men när jag skulle slå på den igen var den helt död.
Inte ett pip, inte en suck gav den ifrån sig.
Med datorn under armen gav jag mig iväg till Micro Data i Örebro och lämnade in den för support. Några dagar senare ringde de och sa att datorn var klar, så jag hämtade den, betalade 400 Kr och väl hemma kopplade jag ihop den.
Inte ett pip, inte en suck gav den ifrån sig.
Jag ringde Micro Data som bad mig komma in med datorn igen, vilket jag gjorde och fick veta att de egentligen inte hade gjort något med datorn. Enligt dem så hade datorn startat utan några problem, och jag funderade då över vad mina 400 kr hade gått till.
Nåväl! De tog fram en nätkabel och provade att starta men datorn var helt död. Två dagar senare ringde telefonen och butiken bad mig komma för att hämta datorn.
På plats berättade killen att de inte hade gjort något, då datorn startade utan några problem.
Då jag påpekat att tester gjorda vid senaste besöket visade att datorn inte hade startat, hade han inga åsikter om.
Jag bad honom hämta en nätkabel för att provstarta datorn, och fick en grundlig utbildning om att man inte skulle slå på och av datorn med on/off-knappen. På min fråga varför det då fanns en on/off-knapp på datorn kunde han inte svara på.
Han hämtade en nätkabel ändå, och det visade sig att datorn var helt död.
Jag tog datorn under armen och bad att få mina 400 kr tillbaka. Kan man inte se skillnad mellan en fungerande och en trasig dator, då skall man heller inte arbeta med detta.

Några dagar senare hälsade jag på en kompis som ofta skryter över hur duktig han är på att laga trasiga tv-apparater. Och döm av min förvåning då han för några dagar sedan ringde och berättade att han hittat felet.
Det var två anslutningar som hade krånglat i strömdelen på datorn, och efter han bytt ut kontakterna så fungerar datorn igen.

Nu har jag haft datorn igång i två dagar utan några som helst problem, och ikväll bjuder jag ut polaren på några öl.

Men jag skall medge att det har varit krångligt utan dator. Speciellt då jag skulle betala räkningarna. Istället fick jag gå till kassaservice och betala dyrt för att kunna betala räkningarna.

onsdag, september 13, 2006

Tiden räcker inte till

Ja! Som ni märker så hinner jag inte uppdatera min blogg dagligen. Nu när jag heltidsarbetar så räcker inte tiden till. Efter jobbet så umgås jag med mina barn och min sambo, och till slut är orken slut. Lusten att sätta sig framför datorn är minimal, och sängen lockar mycket mer.

Något jag saknar, som jag lärt mig under min tid som arbetslös, är mer tid med barnen. Jag saknar att vakna på morgonen för att brottas med barnen, utan att känna stress. Jag saknar möjligheten att bara sitta still en timma på golvet för att studera när barnen leker (utan att känna stressen att något viktigt måste göras).

Jag har lust att ta ut föräldraledighet och bara jobba 75%, men jag vågar inte göra det eftersom jag nyss fått en ny anställning, efter mycket "om och men".

Jag hoppas att jag inte tappar bort denna känsla efter några månaders intensivt arbete på jobbet.

Tanken på 6 timmars arbetsdag lockar mig mer och mer, och ibland funderar jag över vem som kommit på idén om att vi skall ha 8 timmars arbetsdag. Jag måste säga att trots att jag bara har varit arbetslös i ca en månads tid så har jag börjat förändras som person. Innan arbetslösheten var det självklart att jag skulle arbeta och försörja familjen, om det så blev långa arbetsdagar. Nu tycker jag att pengarna inte är så viktig. Jag kan tänka mig att tjäna mindre och jag kan spendera mer tid med min familj och mina barn.

Tro mig! Nu är jag inte så bombsäker på vilket parti som företräder mig. Min partipolitiska lojalitet sviktar. Jag lusläser partiprogrammen för att vara säker på att min röst hamnar hos den som ligger närmast mina värderingar.

Förstår ni vilka tankar som snurrar i mitt huvud? Nej! Antagligen inte.

Godnatt för idag!
/Niklas

lördag, september 09, 2006

Ressugen ?

Jag hittade en sida på internet där man kunde fylla i vilka länder man hade varit i, och den gjorde en översiktlig karta som man kan klistra in på sin hemsida.
Nu när man tänker efter så har man rest en hel del och sett en massa, men nog vill man se mer av världen. Helst skulle jag vilja se vilda djur på de afrikanska savannerna. Dags att spara ihop till nästa resa...

Skapa din egen karta genom att klicka här

Arbetslös eller Inte, det är frågan...

Min sambo ställde en fråga till mig som gav mig en tankeställare. Hon sa "Ska din blogg heta arbetslös, nu när du inte är arbetslös längre?".
Ja! Vad säger man? Och framför allt vad gör man... hur gör man?
Det kändes relativt enkelt att starta bloggen, men att ändra den blir knivigare. Jag vet inte hur man gör.
Jag satt en stund och pulade med detta, men till slut gav jag upp. Bloggen får heta arbetslös.
Med tanke på hur mycket oberättigad skit Arbetsförmedlingen och arbetsförmedlarna får, så tänkte jag vara en positivist och lyfta ljuspunkter till ytan. Min erfarenhet av Arbetsförmedlingen har varit mycket positiv. Jag hade säkerligen lyckats klara mig på egen hand, men den peppning och stöd som jag fick, ska inte underskattas.
Arbetsförmedlingen gör ett gott arbete, och det tycker jag att vi skall vara tacksamma för. Vi som bor i en välfärdsland tappar ofta perspektivet och inser inte hur bra vi egentligen har det. Men visst kan allt bli bättre, men det blir det inte genom att kasta skit på andra människor. Saklig och underbyggd kritik är det som fungerar bäst.

Mina inlägg visas troligen även på intressant.se.

Andra bloggar om: sambo, arbetslös, tankeställare, blogg, Arbetsförmedlingen, ytan, positiv, välfärdsland, saklig, underbyggd

Technorati tags: sambo, arbetslös, tankeställare, blogg, Arbetsförmedlingen, ytan, positiv, välfärdsland, saklig, underbyggd

fredag, september 08, 2006

Jag är inte arbetslös längre...

Äntligen!
Mycket möda och mycket besvär, men nu är jag inte arbetslös längre. Jag har ett jobb!
Men det är en provanställning på 6 månader.
Jag var ju hos ett företag och hade bestämt att jag skulle göra 4 veckors praktik. Men jag kan med bestämdhet intyga att jag jobbade. Arbetsgivaren försökte sig på en hel rad trix med Arbetsförmedlingen, och jag tröttnade på deras attityd.
Först skulle han ha mig på praktik i 6 månader. Arbetsförmedlingen sa "Nej"
Sedan ville han anställa mig med något anställningsstöd. Arbetsförmedlingen sa "Nej".
Därefter skulle jag gå med i en lärlingsutbildning hos företaget. Arbetsförmedlingen sa "Nej"

Jag blev uppriktigt sagt förbannad. Här skulle jag, som är den som kan hydralikteknik bäst i företaget, bli lärling. Fan! Jag har redan varit lärling tidigare. Vem skulle vara min mentor? Det var ju jag som hade kompetensen.

Medan vi alla satt och disskuterade, (jag, Arbetsförmedlingen och arbetsgivaren) kunde jag inte låta bli att bli upprörd. Jag sa att om företaget inte var intresserad av mig och mitt kunnande, så skulle dom sluta upp att slösa bort min tid.

Jag slog näven i bordet och vände mig till företagets VD:
"Jag har viktigare saker att göra än att vara här och tjäna ihop bidragspengar till ditt företag. Om du är intresserad av att anställa mig, så gör det. I annat fall lämnar jag er och kontaktar andra företag"

Det blev knäpptyst en lång stund, och till slut fick jag jobbet. Hela situationen var märklig, men nu har jag ett jobb. Jag tror att VD:n tyckte att allt blev pinsamt, så när de frågade mig om jag hade ett lönesanspråk så svarade jag 25000 Kr.

Nu har jag 25000 Kr i månaden, och fattar inte hur det gick till.

Det här måste vara dem mest märkliga cirkus jag varit med om, men det struntar jag fullkomligt i. Efteråt ringde jag min sambo och skrek i luren "Jag har fått jobbet, jag har fått jobbet"
Och när jag kom hem berättade jag vad jag fått i lön och trodde att hon skulle höja på ögonbrynen, men hon strök mig över håret och sa "Jag visste att du skulle lyckas, för du är min älskling".
Vad hon menade med det förstod jag inte, men ni må tro att vi firade med god middag och rikligt med vin.

Tjoohooo! Jag är uppriktigt sagt lycklig!

/Niklas

Jag har placerat min blogg i Örebro på bloggkartan.se

Mina inlägg visas troligen även på intressant.se.

onsdag, augusti 30, 2006

Praktik Dag 3 - Tankar som snurrar

Det är lustigt, men nu när jag praktiserar och åker ut på jobb så snurrar tankarna i huvudet. Speciellt funderar jag få de debatter som nu föregås valet den 17 september.
"Rösta på oss för vi tänker göra det här" är en mening som ofta förekommer i dessa tal. "Men varför har ni inte redan gjort det" är min spontana tanke, speciellt då ni har suttit vid makten i alla dessa år.

Ta t.ex. detta med högre ersättning från A-kassan.
Nu när jag är arbetslös får jag ut 19200 Kr före skatt.
Enligt mina bundsförvanter de borgerliga skulle jag få ut 14960 Kr om de vinner valet. Dvs 4240 Kr mindre än rådande regler.
Och detta skulle enligt Socialdemokraterna vara ett argument varför jag och andra (arbetslösa) väljare skall rösta på dem.

Men a-kassan är en omställningsförsäkring som skall se till att man inte hamnar på bar backe och behöver kura i en pappkartong pga att man förlorat jobbet.
Så här står det i villkoren för a-kassan.

Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring - ingen yrkesförsäkring. Rätten till arbetslöshetsersättning motsvaras av ett krav på att stå till arbetsmarknadens förfogande. Det förutsätter ett aktivt arbetssökande och att man är beredd att exempelvis pendla, flytta eller omskola sig. Det får i princip inte finnas något hinder att ta lämpligt arbete.

Nu känner Socialdemokraterna solidaritet och försöker att skapa någon sorts "lön" till alla besvikna arbetslösa som inte kan leva lika generöst som när de hade jobb/lön.

För mig handlar valet inte om vem som ger de mest generösaste ekonomiska bidragen till oss arbetslösa eller sjuka. Det handlar om att byta ut sega bänknötare inom staten, kommunerna, landstingen och offentligt ägda bolag och dess styrelser.

Det torde vara svårt för Socialdemokratiska Arbetarpartiet att tala om solidaritet när de flesta egna valklara kandidaterna inför riksdagsvalet tillhör gruppen "höginkomstagare". Och vi får ju inte glömma LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin som så solidariskt tjänar 1,1 miljoner kronor.

Jag skulle gott och väl klara mig på den a-kassa jag har nu, men är det a-kassan som skapar välstånd? Nej! Det är jobben.
Sedan finns det de som säger att det inte finns tillräckligt med jobb, och det kan man inte argumentera emot. Men likväl är det bisarrt att arbetsgivare inte kan hitta folk att anställa, trots de höga arbetslöshetssifforna.

tisdag, augusti 29, 2006

Praktik Dag 2

Praktiken lunkar på. Jag håller tummarna för att detta kommer att ge resultat.
Jag blev inte direkt uppmuntrad av att se utbetalningen från A-kassan, men detta kände jag till sedan innan eftersom jag gjort beräkningar på hur mycket jag skulle få ut.

Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun och vända på slantarna. Men när dottern ville ha glass idag, så kunde jag inte neka henne detta. Hon är ju bara sååå gooo!

Det lustiga med min praktik är att jag är ute på uppdrag alldeles själv. Jag träffar knappt en människa på företaget. Jag åker in till jobbet på morgonen, hämtar uppdragslistan och åker sedan ut till kunder. Jag fixar det som skall fixas och åker sedan tillbaka till företaget för att fylla på reservdelar.

Är det detta som kallas för praktik? Jag blir så irriterad på arbetsgivaren som insisterade på att jag skulle praktisera istället för att få en provanställning.

Men men... jag spelar väl med i denna fars och hoppas på ett bättre betald jobb!

Min hemsida krånglar

Min hemsida fungerar inte riktigt bra, som ni kanske märker. Det är blogger som håller på att uppdatera sina servrar, och givetvis innebär det problem. Min sida laddar långsamt, och den fastnar också.
Men ha lite tålamod, jag hoppas verkligen att de löser problemen snabbt.

/Niklas

Praktiken har startat

Nu är jag i gång med praktik hos ett företag som arbetar med service av industrimaskiner. Jag åker runt till olika företag och reparerar deras utrustning.
Igår var jag hos ett företag som hyr ut kranar och lyftanordningar. De hade en enorm maskinpark, och jag passade givetvis på att söka jobb hos dem.
Varför inte! Jag vet ju inte om jag kommer att få arbeta kvar efter praktikperioden.

Nu får man vara egoist och enbart tänka på sig själv. Och denna praktik kunde inte passa mig bättre, då jag nu besöker företag som passar in på min yrkesområde.
Jag har med mig ett gäng ansökningshandlingar i bilen, och när det passar sticker jag fram dem i näven till rätt person.

Vi får se vad det leder till!

lördag, augusti 26, 2006

Två Praktikplatser

Jag har fått några mejl där man undrar hur det gick på mina intervjuer. Jo det skall jag nu tala om för er.
På onsdagen den 23 augusti var jag på besök hos två arbetsgivare som ville träffa mig, och allt gick planenligt. De tyckte jag var intressant och att jag passade in på båda arbetsplatserna. De tyckte även att jag skulle börja med praktik, och bad mig kontrollera med Arbetsförmedlingen hur de kunde stötta oss alla.
Jag svarade att Arbetsförmedlingen nog gick med på en praktik, men att de önskade att praktiken ledde till fortsatt anställning.
Så därefter ringde jag min handläggare som tyckte att allt lät bra, så nu har hon fixat så att jag får göra 4 veckors praktik på respektive plats.

Jag börjar på måndag!

Vet ni vad! Om det ska fortgå så här så kommer jag att vara ute på praktik resten av livet. 4 veckor här och 4 veckor där blir till slut ett enda långt liv med praktik.

Har inte arbetsgivaren provanställning där han kan prova hur en person fungerar?
Det jag skall utföra är ju det som jag gjort hela mitt arbetsliv. Helt plötsligt verkar andra arbetsgivare ifrågasätta min utbildning och kunnande inom hydralmekanik.

Näväl! Det är bara att rätta in sig i ledet. Vem är jag att ifrågasätta? Jag är ju bara en arbetslös bidragstagare, eller?

/Niklas

Prenumerera på: Kommentarer (Atom)