Höjden av fräckhet

Jag har fortfarande huvudvärk men det har lättat en aning sedan imorse. Men lite irriterad blev jag ialla fall efter att jag hade hämtat barnen hos deras mormor. Inte pga av mormor, men pga av alla hänsynslösa människor som inte verkar använde den lilla hjärna de har fått för att tänka.
En av grannarna är mitt uppe i att sälja huset och idag var det öppen visning, och jag hade ett jäkla problem att parkera min bil på min egen uppfart. Det stod bilar överallt, på gatan, på trottoaren och min egen uppfart var full med okända bilar.
Efter att ha tutat en stund utan resultat fick jag lämna bilen mitt på gatan för att gå in för att snacka med mäklaren.
Tacksamt nog gjorde han sin röst hörd, och snart dök det upp ett par brett leende unga män.
Bakom min bil stod det nu två bilar som tutade och ville komma fram, men det var inte det enda problemet. Killarna som hade parkerat på min uppfart kunde inte backa ut eftersom det stod bilar och blockerade uppfarten.
En av killarna sprang tillbaka till huset och efter en lång stund kom det ut några fler hugade spekulanter.
Trött och irriterad satte jag mig i bilen och åkte runt kvarteret för att släppa fram bilarna bakom mig, och när jag kom tillbaka var alla bilarna fortfarende kvar.
Jag hann köra ytterligare ett varv innan jag till slut kunde köra upp bilen på min egen tomt.

Hur tänker människor egentligen? Eller tänker dom alls?
Men det som gör mig mest ledsen är att jag inte får se premiären på Borat, min hjälte från Kazakstan. Nu får jag vänta till nästa helg innan jag får se honom på hans galna korståg i USA.