Granska de arbetslösa

Tidningar och Tv reportage handlar mycket om hur synd det är om de arbetslösa i Sverige. De har de riktigt tufft då det ställs krav på dem att de måste söka arbete och dyligt.
Många arbetslös anstränger sig verkligen hårt för att hitta ett nytt arbete, och dessa personer skall hedras, men det finns många som inte gör det som krävs av dem.
Men jag tycker att tidningar och tv borde vända på steken och börja granska de arbetslösa istället. Möjligtvis finns risken att reportagen kommer att visa hur lata svenskarna har blivit och hur de gärna utnyttjar försäkringssytemen felaktigt för egen vinning skull.

Många arbetslösa klagar över hur tufft det är på arbetsmarknaden, och jag håller med om mycket som sägs. Själv hade jag turen att hitta ett jobb relativt snabbt, men hade det blivit nödvändigt så hade jag tagit ett arbete som krävde veckopendling.

Orsaken till att jag skriver om detta idag är på grund av en händelse som inträffade igår.


Min granne hälsade på mig igår kväll och ville ta ett snack. Han hade blivit inkallad till Arbetsförmedlingen där han enligt han själv, blivit förnedrad och kränkt.
Han skulle nu skriva ett brev till chefen på Arbetsförmedlingen och även kontakta den lokala tidningen Nerikes Allehanda. Vi satte oss ned och över en kopp kaffe berättade han vad han hade varit med om.
Arbetsförmedlaren hade talat om för honom att hans sökintensitet var låg... närapå noll, möjligtvis var den noll. Min granne berättade att han ofta tog kontakt med sin förra arbetsplats och kollade läget, vad mer kunde dom begära av honom?
Arbetsförmedlingen hade skickat mängder med jobbtips, men dom hade min granne inte sökt. För inte kunde väl han flytta! Då måste ju hans fru säga upp sig från sitt jobb, och de skulle behöva sälja huset osv.

Arbetsförmedlingen skulle nu skicka en underrättelse till hans a-kassa och eftersom han inte hade sökt någon av de tio jobbtipsen de hade skickat, så kunde han bli av med hela sin a-kassa.

Låt mig påtala att min granne var djupt bestört och skakad av händelsen. Han var verkligen orolig över hur han skulle få ekonomin att gå ihop sig.
Jag lyssnade tålmodigt på honom och sa att jag hoppades att det skulle lösa sig till det bästa, men till min förvåning kände jag ingen empati gentemot honom. Detta trots att jag känt honom i över 7 år. Det första som dök upp i min skalle var "Rätt åt dig".
Just i det tillfället hade jag inte kurage att säga det till honom, men om jag skulle träffa honom idag skulle jag nog hållt med Arbetsförmedlingen.

Varför skall skattebetalarna betala för en grupp människor som inte kan tänka sig att veckopendla till ett arbete?
Varför skall skattebetalarna betala för en grupp människor som anser att vissa jobb är de för fina för att ta?
Varför skall skattebetalarna betala för en grupp människor som anser att a-kassans regler inte gäller dem ?

Nog har jag förståelse för att det kan vara tufft att behöva arbeta på en annan ort eller att byta yrkesinriktning, men betyder det att man då kan sitta och vänta (med a-kassa) tills rätt jobb dyker upp hemmavid?

Nej! Vi skall vara tacksamma över att vi har ett försäkringssystem som håller upp våran ekonomi, under tiden som vi letar efter ett nytt jobb. Men att systemet skall ta hänsyn till att jobbet skall dyka upp på "promenadavstånd" tror jag inte är rimligt att förvänta sig.

Min granne fick vad han förtjänade. Men även om han skulle bli av med a-kassan så kommer han att belasta skattebetalarna, men då med försörjningsstöd via Socialen.
Möjligtvis kan detta vara ett incitament för honom att börja leta efter ett jobb, iställer för att ringa upp fd. arbetskamrater hos sin gamla arbetsgivare.