Eländig Stockholmstripp

I dag var hela familjen i Stockholm några timmar för att fönstershoppa. Tanken var egentligen bara att göra något annorlunda med barnen utan några krav.
Men som vanligt när det gäller barn, så blev det pannkaka av alltihop.
Min 5 åring undrade redan efter 10 minuter i bilen, om vi inte var framme snart.
7 åringen blev hungrig, kissnödig, hungrig, trött, arg, hungrig, kissnödig...
Min sambo skrattade åt eländet och jag kunde inget annat göra än att hålla god min.
När vi äntligen hade parkerat bilen och stapplat ut på gatan, så blev 5 åringen trött och ville bli buren. Om 5 åringen skulle bli buren då ville 7 åringen det också, och plötsligt hade vi två barn som vägrade gå.
Jag gjorde allt som stod i min makt för att få dem att resa sig upp från gatan, men till slut räddades situationen av min sambo som lockade med hamburgare.
McDonalds har verkligen ett hårt grepp om barnen.
Våran vistelse i Stockholm blev kort men intensiv. Jag har nog aldrig varit med om en så bedrövlig dag någonsin, och jag funderar på vad som gick fel.
Men en sak är säkert. Nästa gång skall jag knyta en BigMac på ett snöre och hålla framför barnen. Då vet jag att de kommer att fogligt följer med oss vuxna utan gnäll...