Tiden räcker inte till

Ja! Som ni märker så hinner jag inte uppdatera min blogg dagligen. Nu när jag heltidsarbetar så räcker inte tiden till. Efter jobbet så umgås jag med mina barn och min sambo, och till slut är orken slut. Lusten att sätta sig framför datorn är minimal, och sängen lockar mycket mer.

Något jag saknar, som jag lärt mig under min tid som arbetslös, är mer tid med barnen. Jag saknar att vakna på morgonen för att brottas med barnen, utan att känna stress. Jag saknar möjligheten att bara sitta still en timma på golvet för att studera när barnen leker (utan att känna stressen att något viktigt måste göras).

Jag har lust att ta ut föräldraledighet och bara jobba 75%, men jag vågar inte göra det eftersom jag nyss fått en ny anställning, efter mycket "om och men".

Jag hoppas att jag inte tappar bort denna känsla efter några månaders intensivt arbete på jobbet.

Tanken på 6 timmars arbetsdag lockar mig mer och mer, och ibland funderar jag över vem som kommit på idén om att vi skall ha 8 timmars arbetsdag. Jag måste säga att trots att jag bara har varit arbetslös i ca en månads tid så har jag börjat förändras som person. Innan arbetslösheten var det självklart att jag skulle arbeta och försörja familjen, om det så blev långa arbetsdagar. Nu tycker jag att pengarna inte är så viktig. Jag kan tänka mig att tjäna mindre och jag kan spendera mer tid med min familj och mina barn.

Tro mig! Nu är jag inte så bombsäker på vilket parti som företräder mig. Min partipolitiska lojalitet sviktar. Jag lusläser partiprogrammen för att vara säker på att min röst hamnar hos den som ligger närmast mina värderingar.

Förstår ni vilka tankar som snurrar i mitt huvud? Nej! Antagligen inte.

Godnatt för idag!
/Niklas